04 · Tingsrättens bedömningRätten prövade varje invändning – och underkände dem i tur och ordning
Först fastställde tingsrätten köpeskillingen. Parterna var oense, och genom köpeavtalet fann rätten styrkt att det totala priset uppgick till 276 900 kr, alltså köparens siffra och inte säljarens 269 900 kr. Därefter prövades felfrågan i två led. Det är styrkt att turboladdaren varit defekt, att partiklar sugits in i motorn och att motorn behövde bytas ut, vilket utgör fel enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 konsumentköplagen. Därutöver fann rätten att bilens hållbarhet och funktionalitet avvek från vad köparen med fog kunnat förutsätta, med hänsyn till annonsuppgifterna, det betydande priset och uppgiften om ny motor. Det är fel även enligt 4 kap. 2 § första stycket 3.
Uppgiften om ny motor var den enskilt mest omtvistade omständigheten. Säljaren förnekade under förhör att han sagt så och menade att han talat om en begagnad utbytesmotor. Rätten fann ändå uppgiften styrkt, med stöd av att köparen återkommande hävdat detta i mejl redan från den 14 juni 2023, och av att säljaren själv skrivit i ett mejl den 28 juni att det var en helt ny motor och turbo som monterats 600 till 700 mil tidigare. Motpartens egen skriftväxling bar alltså den muntliga uppgiften.
Eftersom felen visade sig inom två år från avlämnandet gällde presumtionen i 4 kap. 17 § konsumentköplagen. Rätten gav bolaget ingen nämnvärd bevislättnad, eftersom felen visade sig mycket kort tid efter köpet och inte var väl synliga. Bolaget lyckades inte motbevisa presumtionen. Tvärtom talade utredningen starkt för att felen härrörde från felaktiga komponenter eller felaktigt arbete vid det motor- och turbobyte som skett 2022, och att fröet till felet därmed fanns redan vid avlämnandet.
Avhjälpandefrågan avgjordes av säljarens passivitet. Rätten kunde inte avgöra om bolaget faktiskt kontaktat den auktoriserade verkstaden, men konstaterade att köparen återkommande efterfrågat hjälp och att bolaget i princip inte vidtog några åtgärder därefter, inte ens när det uttryckligen ombads organisera transport av bilen. Bolaget hade därmed förlorat sin rätt att avhjälpa, även beträffande skjutdörren trots parternas ursprungliga överenskommelse. Att felet skulle vara ringa enligt 5 kap. 10 § var det säljaren som hade bevisbördan för, och en skjutdörr som öppnar sig under färd i kombination med ett nödvändigt motorbyte till en kostnad som var betydande i förhållande till köpeskillingen är inte ringa.
Två avräkningsfrågor återstod, och båda föll ut till köparens fördel. Bolaget fick visserligen anses ha styrkt en värdeminskning motsvarande reparationsofferten om 10 724,60 euro, men undantagen i 8 kap. 4 § andra stycket slog till: bilen hade försämrats genom sin egen beskaffenhet, och den hade använts för normalt bruk innan köparen insåg eller borde ha insett att det fanns hävningsgrundande fel. Att bolaget invänt att en genomsnittsbil körs kortare sträcka ändrade inte bedömningen, inte minst eftersom säljaren själv hade sagt ja till att resan fortsatte. Nyttoavdraget enligt 8 kap. 3 § avslogs likaså. Ersättning för nytta ska utgå endast när köparen annars skulle få en fördel på säljarens bekostnad, och hänsyn ska tas till besvär och kostnader som kontraktsbrottet medfört. Den körda sträckan var inte helt obetydlig men inte heller särskilt lång, och köparen hade förgäves försökt få hjälp av säljaren. Något avdrag skulle därför inte göras.
Skadeståndsdelen är den del där talan i stort sett inte nådde fram, och skälet är värt att vara tydlig med: det var inte kausaliteten som brast, utan bevisningen om vem som slutligt burit kostnaden. Fakturorna för hyrbil, felsökningar och lånekostnader var utställda på köparens partner, inte på köparen själv, och uppgifter om gemensam ekonomi räckte inte. Transportkostnaden för att återföra bilen byggde på en offert och hade ännu inte uppstått. Fordonsskatten kunde inte ha belastat köparen eftersom bilen varit avställd sedan den 25 augusti 2023. Endast försäkringskostnaden om 3 537 kr var styrkt, och den dömdes ut. Eftersom talan därmed inte vann fullt bifall fördelades rättegångskostnaden enligt 18 kap. 4 § rättegångsbalken. Tyngdpunkten hade legat på hävningsyrkandet, där bifallet var fullständigt, och Unique Cars fick ersätta 60 procent av köparens kostnad.