Befintligt skick – och vad det inte betyder
När du köper en begagnad bil, båt, husvagn eller annan kapitalvara av en privatperson dyker uttrycket "säljs i befintligt skick" nästan alltid upp. Det skrivs i annonsen, i kontraktet eller i mejlväxlingen och uppfattas ofta som en total friskrivning – som om köparen accepterar varan precis som den är, med alla fel och brister, och inte kan klaga efteråt.
Detta är en av de vanligaste missuppfattningarna inom svensk köprätt. Lagstiftaren har redan på förhand begränsat vilken effekt en sådan friskrivning får. Regeln finns i 19 § köplagen (1990:931) och innebär i praktiken att en vara som sålts i "befintligt skick" eller med "ett liknande allmänt förbehåll" ändå kan anses felaktig i tre situationer.
Med andra ord: en allmän friskrivning fungerar bara mot sådant som ligger inom det normala – inte mot dolda fel, oriktiga uppgifter eller graverande avvikelser. Säljaren kan inte avtala bort sin lojalitet mot köparen genom att skriva några rader i annonsen. Effekten av frasen är snarare att tröskeln för vad som utgör fel höjs och att bevisbördan justeras – inte att säljaren går helt fri.
De tre situationerna då fel ändå föreligger
I 19 § köplagen anges uttryckligen att en vara som sålts i befintligt skick ändå ska anses felaktig om någon av tre punkter är uppfylld. Det är dessa punkter som gör friskrivningen mycket mindre kraftfull än vad många säljare och köpare tror.
1. Oriktiga uppgifter om varan (19 § första stycket 1). Om säljaren före köpet har lämnat uppgifter om varans egenskaper eller användning som inte stämmer, och uppgifterna kan antas ha inverkat på köpet, är varan felaktig trots friskrivningen. Det räcker att säljaren sagt att bilen "rullat 12 000 mil" eller att båten är "rostfri under vattenlinjen" – om det inte stämmer och uppgiften påverkat ditt köpbeslut har du ett anspråk. Detta hänger nära samman med huvudregeln i 18 § köplagen om att uppgifter som lämnats vid marknadsföringen ingår i avtalsinnehållet.
2. Förtigande av väsentligt förhållande (19 § första stycket 2). Den andra punkten är ofta den viktigaste i praktiken. Säljaren får inte låta bli att upplysa köparen om ett sådant väsentligt förhållande rörande varans egenskaper eller användning som säljaren måste antas ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om. Tre rekvisit ska vara uppfyllda samtidigt: förhållandet ska avse en väsentlig egenskap – inte vilken bagatell som helst; säljaren ska ha känt till eller måste antas ha känt till förhållandet; och köparen ska med fog ha kunnat räkna med att bli upplyst om saken.
Det är denna upplysningsplikt som gör att en privatperson inte ostraffat kan tiga om att kupévärmaren inte fungerar, att motorn har börjat ryka eller att husvagnen läckt in fukt under vintern. Tystnaden får då i princip samma rättsliga betydelse som om säljaren lämnat en oriktig uppgift.
3. Väsentligt sämre skick än köparen kunnat förutsätta (19 § första stycket 3). Den tredje punkten är en allmän skälighetsregel. Även om säljaren inte lämnat någon oriktig uppgift och inte heller förtigit något kan varan vara felaktig om den är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog har kunnat förutsätta. Bedömningen är jämförande – vilket pris betalades och hur förhåller det sig till varor i normalt skick, hur gammal är varan och vad är förväntad livslängd, och vilka uppgifter har lämnats i annons och kontrakt.
Om en sju år gammal bil säljs för marknadsmässigt pris och motorn skär ihop efter två veckor ligger det ofta inom området för normal slitageskada. Men om bilen har en kapital motorskada som varit på väg under lång tid kan tröskeln för "väsentligt sämre" vara passerad. Var den gränsen går är en utpräglad bedömningsfråga – och det är här de flesta tvister avgörs.
Köparens undersökningsplikt – och hur den begränsar ansvaret
Friskrivningen hänger nära samman med köparens undersökningsplikt enligt 20 § köplagen. Där anges att köparen inte såsom fel får åberopa vad han måste antas ha känt till vid köpet. Har köparen före köpet undersökt varan – eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka den – får han inte heller åberopa sådant han borde ha märkt vid undersökningen.
Det betyder att om säljaren uppmanar dig att provköra bilen eller besiktiga huset och du tackar nej, försämrar du din egen ställning. Du förlorar då rätten att senare göra gällande sådant som en normalt uppmärksam köpare skulle ha upptäckt vid en sådan undersökning. Däremot förlorar du inte rätten att åberopa dolda fel – sådant som en normal undersökning inte hade kunnat avslöja.
Om säljaren samtidigt handlat i strid mot tro och heder – exempelvis försökt avstyra undersökningen eller lämnat oriktiga svar på direkta frågor – bryts undersökningspliktens begränsning igenom enligt 20 § andra stycket. Då får du som köpare ändå åberopa felet, även om du borde ha märkt det vid en undersökning.
Privatköp eller konsumentköp – två helt olika regelverk
Innan du kan bedöma vad som gäller måste du veta vilken lag som tillämpas. Skillnaden är avgörande och påverkar både ditt skydd och vilka påföljder du kan göra gällande.
Vid privatköp – när både säljare och köpare är privatpersoner – tillämpas köplagen (1990:931). Köplagen är dispositiv, vilket betyder att parterna kan avtala om annat än vad lagen säger. En friskrivning av typen "befintligt skick" är därför i grunden tillåten, men effekten begränsas av 19 § enligt vad som beskrivits ovan.
Vid konsumentköp – när du som privatperson köper av en näringsidkare – tillämpas i stället konsumentköplagen (2022:260). Konsumentköplagen är tvingande till konsumentens fördel enligt 1 kap. 10 §: avtalsvillkor som i jämförelse med lagen är till nackdel för konsumenten är utan verkan. En näringsidkare kan därför inte med samma kraft som en privatperson skriva sig fri genom uttrycket "befintligt skick" – konsumentens grundläggande felansvar ligger fast.
Säljer en bilhandlare en begagnad bil till dig är kravet på varan styrt av 4 kap. 1 § konsumentköplagen, och varan ska bland annat stämma överens med vad som följer av avtalet. Om felet ändå föreligger får konsumenten enligt 5 kap. 1 § konsumentköplagen kräva avhjälpande, omleverans, prisavdrag, ersättning för att avhjälpa felet eller hävning, samt skadestånd enligt 6 kap. Det är ett betydligt starkare skydd än köplagen ger. Du som köper begagnad bil av en bilhandlare har därmed samma grundläggande rättigheter oavsett om bilen sägs säljas i "befintligt skick", medan du som köper samma bil av en privatperson via en annons har ett mer begränsat skydd – men ändå inte alls så begränsat som många tror.
När en friskrivning kan jämkas
Även mellan privatpersoner finns en yttersta säkerhetsventil. Enligt 36 § avtalslagen (1915:218) får ett avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om det är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst och senare inträffade förhållanden. Vid prövningen tas särskild hänsyn till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.
En extremt långtgående friskrivning, kombinerad med säljarens vetskap om allvarliga fel, kan därför sättas åt sidan helt eller delvis. Har säljaren dessutom aktivt vilselett köparen kan hela avtalet angripas som ogiltigt enligt 30 § avtalslagen (svek). I praktiken används dessa regler dock med försiktighet vid privatköp – huvudvägen är och förblir felreglerna i 17–19 §§ köplagen.