Rättsskydd och rättshjälp är två olika system – inte synonymer
Den vanligaste oron hos den som överväger att driva en tvist är inte om saken är rätt eller fel – det är vad det kommer att kosta. Här blandas två begrepp ständigt ihop: rättsskydd och rättshjälp. De låter snarlika men är två helt skilda system, med olika beslutsfattare, olika villkor och olika ekonomiska konsekvenser. Att förstå vilket av dem som gäller i just ditt fall är ofta det första – och viktigaste – steget innan en tvist alls inleds.
Rättsskydd är ett försäkringsmoment. Det ingår normalt i din hem-, villa-, fritidshus-, båt-, bil- eller företagsförsäkring och innebär att försäkringsbolaget betalar en stor del av kostnaderna för ombud, utredning och rättegång i en tvist – mot en självrisk och upp till ett takbelopp. Rättsskyddet är privaträttsligt: villkoren står i ditt försäkringsavtal, och det är försäkringsbolaget som beviljar eller nekar.
Vanlig missuppfattning: Många tror att "rättshjälp" är samlingsnamnet för all hjälp man kan få att betala en jurist. Så är det inte. Rättshjälp är en specifik, statlig och numera subsidiär stödform – ett skyddsnät som främst träder in för den som saknar rättsskyddsförsäkring. För de flesta privatpersoner med en vanlig hemförsäkring är det rättsskyddet, inte rättshjälpen, som blir aktuellt.
Rättshjälp – statligt stöd enligt rättshjälpslagen
Rättshjälp regleras i rättshjälpslagen (1996:1619) och innebär att staten – genom domstolen eller Rättshjälpsmyndigheten – står för en del av kostnaderna för ett rättsligt biträde. Reformen 1997 vände på ordningen: rättshjälpen gjordes uttryckligen subsidiär till rättsskyddsförsäkringar. Tanken är att den som kan få sina kostnader täckta av en försäkring ska använda den först, och att statens medel ska gå dit de bäst behövs.
Rättshjälp är därför inte en rättighet man fritt kan välja. Den förutsätter att en rad villkor är uppfyllda samtidigt: en inledande rådgivning ska ha lämnats (2 §), den sökandes ekonomiska underlag får inte överstiga ett bestämt belopp (6 §), det ska finnas ett verkligt behov av biträde utöver rådgivningen (7 §), och det ska vara rimligt att staten bidrar med hänsyn till sakens art, betydelse och värde (8 §). Beviljas rättshjälp betalar staten en del av kostnaden medan den sökande själv betalar en rättshjälpsavgift som ökar med inkomsten.
Varför skillnaden spelar roll i praktiken
Skillnaden är inte akademisk. Väljer du fel spår kan en ansökan avslås på rent formell grund – exempelvis en rättshjälpsansökan som avslås därför att du redan har ett rättsskydd som du inte aktiverat, eller ett rättsskyddsärende som drar ut på tiden därför att försäkringsbolagets villkor om kvalifikationstid eller tvisteföremålets ålder inte är uppfyllda. Det är i gränsdragningen mellan systemen – och i hanteringen av försäkringsbolagets respektive domstolens prövning – som ärenden i praktiken antingen får sin finansiering ordnad eller fastnar.