Vad Incoterms är – och vad de inte är
Incoterms (International Commercial Terms) är ett standardiserat regelverk framtaget av Internationella handelskammaren (ICC) i Paris. Den senaste versionen, Incoterms 2020, trädde i kraft den 1 januari 2020 och ersatte Incoterms 2010. Regelverket består av elva trebokstavskoder som beskriver säljarens och köparens skyldigheter vid en varuleverans – framför allt vem som bär risken, vem som betalar för transport och försäkring och var leveransen anses fullgjord.
Det är avgörande att förstå att Incoterms inte är lagstiftning. Reglerna blir bindande mellan parterna först när de uttryckligen avtalas i köpekontraktet. När en svensk exportör skriver "FCA Stockholm Incoterms 2020" i sin orderbekräftelse blir den klausulen ett avtalsvillkor som ändrar de dispositiva regler som annars hade följt av köplagen (1990:931) eller, vid internationella köp, av CISG (lagen 1987:822 om internationella köp). Eftersom köplagen är dispositiv (3 § köplagen) får ett avtalat villkor företräde framför lagens utfyllande regler.
- Riskens övergång – när går risken för förlust eller skada över på köparen?
- Kostnadsfördelning – vem betalar transport, lasthantering, exportlicens och försäkring?
- Leveransort – var anses säljaren ha fullgjort sin skyldighet att avlämna varan?
Vad Incoterms inte reglerar
En vanlig missuppfattning är att en Incoterms-klausul löser allt om leveransen. Det gör den inte. Incoterms reglerar varken äganderättens övergång, betalningsvillkor, valuta, tvistlösning eller vilken lag som ska gälla för avtalet. De frågorna måste regleras separat i köpekontraktet – annars faller man tillbaka på dispositiv rätt eller, internationellt, på CISG. Följande måste alltid regleras särskilt: äganderättens övergång (viktig vid säljarens konkurs eller köparens betalningsdröjsmål), betalningsvillkor och valuta (förskott, remburs, öppen kredit eller dokumentinkasso), tvistlösning och lagval (domstol eller skiljeinstitut, samt vilken lag som styr avtalet) och påföljder vid avtalsbrott (vad som händer vid sen eller felaktig leverans regleras av tillämplig lag, inte av Incoterms).
De elva termerna i Incoterms 2020
Incoterms 2020 delas in i två huvudgrupper baserat på vilket transportsätt de passar för. Sju termer kan användas oavsett transportsätt – inklusive multimodal transport och containerfrakt. Fyra termer är reserverade för sjö- och inre vattenvägstransport och bygger på begreppet "ombord på fartyg".
Termer för alla transportsätt
- EXW (Ex Works) – Säljaren ställer varan till köparens förfogande på sitt eget område. Köparen står för i princip allt: lastning, export, transport och import.
- FCA (Free Carrier) – Säljaren levererar till en transportör som köparen utsett, antingen vid säljarens lokaler eller på annan namngiven plats.
- CPT (Carriage Paid To) – Säljaren ingår och betalar transportavtalet till en namngiven destination, men risken går över redan när varan överlämnas till första transportören.
- CIP (Carriage and Insurance Paid To) – Som CPT, plus att säljaren tecknar transportförsäkring för köparens räkning.
- DAP (Delivered at Place) – Säljaren bär risk och kostnad fram till en namngiven plats i destinationslandet, redo för avlastning.
- DPU (Delivered at Place Unloaded) – Som DAP, men säljaren ska även lasta av varan på destinationsorten. Ny term i 2020.
- DDP (Delivered Duty Paid) – Säljaren bär maximalt ansvar och betalar även importtullar och importmoms i köparens land.
Termer enbart för sjö- och inre vattenvägstransport
- FAS (Free Alongside Ship) – Säljaren levererar genom att ställa varan vid fartygets sida i lastningshamnen.
- FOB (Free on Board) – Säljaren levererar när varan är ombord på fartyget i lastningshamnen.
- CFR (Cost and Freight) – Säljaren betalar frakten till destinationshamnen, men risken går över när varan är ombord i lastningshamnen.
- CIF (Cost, Insurance and Freight) – Som CFR, plus att säljaren tecknar transportförsäkring med minimitäckning.
Vad är nytt i Incoterms 2020 jämfört med 2010?
Incoterms 2020 är ingen revolution jämfört med 2010 års version, men det finns fyra praktiskt viktiga förändringar som svenska företag behöver känna till. Att fortfarande hänvisa till "Incoterms 2010" i en ny orderbekräftelse är inte ogiltigt – men det signalerar till motparten att man inte är uppdaterad och kan skapa onödig osäkerhet om vilken version som faktiskt ska gälla.
1. DAT är borta – DPU har tagit över. Den tidigare termen DAT (Delivered at Terminal) försvann i 2020 och ersattes av DPU (Delivered at Place Unloaded). Skillnaden är att DPU inte begränsar destinationen till en "terminal" – det kan vara säljarens lager, ett byggområde, en logistikhub eller vilken namngiven plats som helst, så länge säljaren kan organisera avlastningen. Använder du fortfarande "DAT" i nya avtal hänvisar du till en term som inte längre existerar i 2020-versionen, vilket riskerar att leda till tolkningstvist.
2. FCA: möjlighet till ombordkonossement. När varor säljs FCA och fraktas med container är det ofta köparens speditör – inte säljaren – som lämnar in varorna till linjefartyget. Tidigare var det därför svårt för säljaren att få ett ombordkonossement (on-board bill of lading), vilket i sin tur kunde blockera säljarens remburs. Incoterms 2020 löser detta genom att ge parterna möjlighet att avtala om att köparen ska instruera transportören att utfärda ett ombordkonossement till säljaren efter inlastning. Klausulen behöver dock skrivas in uttryckligen – den följer inte automatiskt med valet av FCA.
3. Höjt försäkringskrav i CIP – men inte i CIF. Den enskilt viktigaste skillnaden för svenska importörer ligger i försäkringskravet. I Incoterms 2010 räckte det att säljaren tecknade en minimitäckning enligt Institute Cargo Clauses C för både CIP och CIF. I 2020-versionen skiljer ICC mellan termerna: CIP kräver numera maximitäckning enligt Institute Cargo Clauses A ("all risks"), medan CIF behåller den gamla minimitäckningen enligt ICC C. Skälet är att CIF används mest för bulkgods (där minimitäckning är branschpraxis), medan CIP ofta används för förädlade varor som kräver ett bredare skydd.
4. Tydligare kostnadsfördelning. Varje term i 2020-versionen har en konsoliderad punkt (A9/B9) som listar alla kostnader på ett enda ställe i regelverket. Det gör det enklare att se exakt vem som betalar vad – framför allt vad gäller terminalavgifter, lasthantering och säkerhetsrelaterade kostnader. Det praktiska resultatet är att tvister om "vem skulle betala lossningsavgiften i hamnen?" har blivit lättare att lösa enbart genom att läsa regeltexten.
Hur Incoterms samspelar med köplagen och CISG
Köplagen är dispositiv (3 § köplagen) och CISG kan avtalas bort (artikel 6 CISG). Det betyder att en Incoterms-klausul som parterna har avtalat får företräde framför lagens utfyllande regler om risk, leveransort och kostnader. När en svensk exportör avtalar "DAP Hamburg Incoterms 2020" får detta företräde framför köplagens regler om avlämnande och risk samt artiklarna 67–69 CISG i de delar de överlappar.
De svenska reglerna om riskens övergång i köplagen utgår från avlämnandet: risken går över på köparen när varan avlämnas (13 § köplagen). Vid hämtningsköp (6 § köplagen) sker avlämnandet när köparen tar hand om varan där säljaren har sitt affärsställe; vid transportköp (7 § köplagen) sker avlämnandet när varan överlämnas till den transportör som åtagit sig transporten. Bär köparen risken är han skyldig att betala även om varan därefter förstörs eller försämras utan säljarens vållande (12 § köplagen). Incoterms-klausuler beskriver ofta samma koncept med större precision – "transportköp" enligt 7 § motsvarar konceptuellt FCA, medan EXW ligger nära ett hämtningsköp enligt 6 §.
För internationella köp gäller artiklarna 67–69 CISG enligt en liknande logik: vid transportköp går risken över när varan överlämnas till första transportören (artikel 67), vid varor som säljs under transport går risken över vid avtalsslutet (artikel 68), och i övriga fall när köparen övertar varan (artikel 69). Om parterna avtalat en Incoterms-klausul ersätter den dessa regler i de delar de överlappar. Frågan om vilken lag som gäller för själva avtalet – svensk köplag, CISG eller annan rätt – följer däremot inte av Incoterms. Den behandlar vi i guiden om CISG och köplagen.