Den som kräver ersättning måste bevisa skadan
Att motparten gjort fel räcker inte. Skadans existens, orsakssamband och omfattning ska styrkas – och bevisbördan ligger på den som kräver pengarna.
En båtkollision i Sandhamns gästhamn, ett marinbolag som krävde 2,9 miljoner kronor för skador på en exklusiv motoryacht – och en tingsrätt som ogillade kravet. Trots att vår klient ansågs ha orsakat kollisionen kunde käranden inte bevisa att de påstådda skadorna berodde på den. Så blev T 11191-23 en lektion i bevisbördan för skada och orsakssamband i skadeståndsmål.
Ett marinbolag krävde vår klient på drygt 2,9 miljoner kronor för skador på en exklusiv motoryacht efter en kollision i Sandhamns gästhamn. Tingsrätten fann visserligen att vår klient orsakat kollisionen genom vårdslöshet – men käranden kunde inte bevisa att de påstådda skadorna och reparationskostnaderna berodde på just den. Hela det tvistiga kravet ogillades. Det enda belopp vår klient ålades att betala – 4 000 kr – var ett belopp han själv vitsordat på förhand och som är obetydligt i sammanhanget. Att käranden dessutom fick ersätta vår klients rättegångskostnader om 586 175 kr understryker att utgången i praktiken var en fullständig vinst.
Den 18 juli 2021 sammanstötte två fritidsbåtar i Sandhamns gästhamn i Stockholms skärgård. Den ena – en exklusiv motoryacht som vid tillfället värderades till över tio miljoner kronor – låg förtöjd. Den andra framfördes av vår klient, en privatperson, som var på väg att lämna hamnen. Vid en vändning skrapade båtarna emot varandra.
Yachten ägdes vid tillfället av ett bolag och överläts kort därefter, tillsammans med skadeståndsfordran, till ett systerbolag i samma koncern. Det systerbolaget väckte sedan talan mot vår klient och gjorde gällande att kollisionen orsakat omfattande skador. Bolaget krävde ersättning för reparationer och värdeminskning med sammanlagt cirka 2,9 miljoner kronor exklusive moms.
Vår klient bestred kravet. Han medgav att båtarna kommit i kontakt och att viss färg avsatts på yachten, men att någon egentlig skada av den omfattning som påstods aldrig uppkommit – och att de kostnader bolaget krävde varken var orsakade av kollisionen eller styrkta.
Två båtar sammanstöter i Sandhamns gästhamn. Färg avsätts på den förtöjda yachten – parterna är oeniga om skadans omfattning.
Yachten och skadeståndsfordran överlåts inom koncernen till det bolag som senare för talan.
Bolaget fakturerar och kräver ersättning för reparation och värdeminskning – sammanlagt cirka 2,9 miljoner kronor.
Talan väcks vid Stockholms tingsrätt. Vår klient bestrider hela kravet utom ett medgivet belopp om 4 000 kr.
Målet avgörs efter förhandling med vittnesförhör och sakkunnigbevisning om kollisionsförloppet och de påstådda skadorna.
Tingsrätten ogillar kravet. Vår klient ska betala endast de vitsordade 4 000 kr; käranden ska ersätta vår klients rättegångskostnader om 586 175 kr.
Tingsrätten prövade målet enligt 8 kap. 1 § sjölagen, som innebär att den som genom vållande orsakar en fartygssammanstötning ska ersätta den skada som uppkommer. Domstolen kom fram till att vår klient hade orsakat kollisionen genom vårdslöshet. Men därmed var bara halva frågan besvarad.
Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer är det den skadelidande – här käranden – som måste bevisa att den åberopade skadan faktiskt orsakats av händelsen, och hur stor den är. På den punkten brast bevisningen. Käranden hade som skriftlig bevisning endast åberopat ett enda fotografi, och någon egentlig skadebesiktning presenterades aldrig.
Till det kom att yachten hade en besvärlig historik – den hade en gång skadats så allvarligt att den tidigare bedömts som inte reparationsvärd. En besiktningsman som anlitats av försäkringsbolaget hade dessutom bedömt att reparationskostnaden för skadorna från kollisionen sannolikt understeg självrisken om 120 000 kronor. Eftersom skadan överlåtits inom en koncern hade käranden haft alla möjligheter att säkra ordentlig bevisning – men gjorde det inte.
Slutsatsen blev att käranden inte visat att de påstådda skadorna och kostnaderna berodde på kollisionen. Kravet kunde därför inte vinna framgång, bortsett från det belopp om 4 000 kr som vår klient redan medgett.
T 11191-23 är ett tingsrättsavgörande, inte ett prejudikat. Men det illustrerar tydligt hur svenska domstolar hanterar bevisbördan för skada och orsakssamband – och varför ett stort krav kan falla på just den punkten.
Att motparten gjort fel räcker inte. Skadans existens, orsakssamband och omfattning ska styrkas – och bevisbördan ligger på den som kräver pengarna.
Ett ensamt fotografi räcker sällan. Oberoende besiktning och värdering i nära anslutning till händelsen är ofta avgörande för att nå beviskravet.
Även den som anses vållande kan undgå betalningsansvar om käranden inte kan koppla skadan och kostnaderna till händelsen. Det är ofta den starkaste invändningen.
Att en fordran och kostnader flyttas mellan bolag i samma koncern gör dem inte bevisade. Domstolen ser till vad som faktiskt orsakats – inte till hur det fakturerats.
Käranden har inte visat att de påstådda skadorna berott på sammanstötningen. Det brister i bevisningen i fråga om orsakssambandet.
Vi återkommer normalt inom 24 h – tvist, skadestånd, avtal, försäkring och fordran m.m.
Vad klienter säger som faktiskt drivit sina ärenden hela vägen till resultat. Inga utvalda referenser – bara löpande omdömen från Google.
"Hjälpte oss att häva ett bilköp hos Bilia efter att de påstod att felet inte var 'hävningsgrundande'. Tingsrätten höll inte med och dömde till vår fördel."
"Tvist om en elbil där jag hade problem med batteriet. Tack vare Marcus hjälp vann jag i tingsrätten, hovrätten valde att inte pröva. Fick tillbaka hela köpesumman."
"Från en advokat som inte verkade bry sig, bytte jag till Din Juridik och Marcus Palmberg. Vilken skillnad! Snabb återkoppling och stark drivkraft i ärendet."
"Stora skador på bilen jag köpt, rost på insidan som bilfirman inte hade informerat mig om. Tack vare hans hjälp och starka bevis gick de med på att häva köpet."