Reklamation vid köp – frister, formkrav och steg-för-steg

Neutral och specificerad reklamation

Köprätten skiljer mellan två typer av reklamation: den neutrala reklamationen och den specificerade reklamationen (ibland kallad påföljdsreklamation).

Neutral reklamation

En neutral reklamation innebär att köparen meddelar säljaren att varan är felaktig och anger i vad felet består. Köparen behöver däremot inte ange vilken påföljd han eller hon vill göra gällande. Det räcker alltså att ange att det är fel och vari felet består.

Av reklamationen ska framgå i vilken del eller i vilket avseende varan avviker från vad som avtalats. Någon detaljerad utredning om felets karaktär krävs inte, men det räcker inte med ett allmänt klagomål om att man inte är nöjd.

I NJA 1988 s. 335 ansåg HD att en köpare av en hjullastare hade uppfyllt reklamationskravet genom ett telefonsamtal som säljaren uppfattade som ”råskäll”. Samtalet hade med önskvärd tydlighet klargjort att det var fråga om en reklamation. I NJA 2020 s. 951 (”Badrummet i radhuset”) ansågs ett gemensamt möte där bristerna i badrummet diskuterades utgöra tillräcklig reklamation.

Specificerad reklamation (påföljdsreklamation)

Om köparen vill göra gällande en viss påföljd – exempelvis avhjälpande, omleverans eller hävning – måste detta meddelas säljaren separat och inom skälig tid. Enligt 35 § KöpL måste köparen som vill kräva avhjälpande eller omleverans meddela detta i samband med reklamationen eller inom skälig tid därefter. Enligt 39 § andra stycket KöpL måste den som vill häva köpet meddela det inom skälig tid.

I konsumentköplagen finns en motsvarande regel om hävningsmeddelande i 5 kap. 11 § KKL. Köparen måste meddela säljaren att köpet hävs, men det finns inget krav på att meddela detta inom viss tid.

Reklamation vid konsumentköp (KKL 2022:260)

När en näringsidkare säljer en vara till en konsument regleras reklamationen i 5 kap. 2 § konsumentköplagen. Reglerna är tvingande till konsumentens förmån – säljaren kan alltså inte genom avtalsvillkor ställa strängare krav på reklamationsform eller reklamationstid.

Skälig tid – med tvåmånadersgaranti

Konsumenten ska lämna meddelande om felet inom skälig tid efter det att konsumenten borde ha märkt felet. Det är den så kallade neutrala reklamationen.

Till konsumentens fördel finns en särregel: en reklamation som görs inom två månader från det att konsumenten faktiskt märkte felet ska alltid anses ha gjorts i rätt tid (5 kap. 2 § första stycket tredje meningen KKL). I praktiken innebär tvåmånadersregeln att näringsidkarens möjligheter att invända att reklamationen skett för sent närmast utesluts, eftersom näringsidkaren måste bevisa att det gått mer än två månader sedan konsumenten faktiskt upptäckte felet.

Treårig ansvarstid

Näringsidkarens felansvar sträcker sig tre år från avlämnandet (4 kap. 14 § KKL). Ett krav med anledning av ett fel preskriberas om det inte framställs inom två månader från utgången av denna treårsperiod (5 kap. 2 § andra stycket KKL). I praktiken innebär det att konsumenten kan få upp till tre år och två månader på sig att reklamera fel som visar sig sent under ansvarstiden.

Till vem ska reklamationen göras?

Huvudregeln är att reklamationen ska göras hos näringsidkaren (säljaren). Men konsumenten kan även reklamera hos:

• Den som har åtagit sig att för näringsidkarens räkning avhjälpa fel i varan (t.ex. en auktoriserad verkstad)
• Den som förmedlat köpet, om KKL är tillämplig på grund av förmedlingen (1 kap. 4 § KKL)

När väl reklamationen avgetts till någon av dessa har konsumenten fullgjort sin reklamationsskyldighet även gentemot näringsidkaren.

Omvänd bevisbörda

Under de första två åren från avlämnandet gäller en presumtion att fel som visar sig har funnits redan vid avlämnandet (4 kap. 17 § KKL). Det är säljaren som måste bevisa att felet inte fanns vid avlämnandet. Läs mer i vår guide om omvänd bevisbörda.

Reklamation vid köp enligt köplagen (1990:931)

När två privatpersoner eller två företag köper och säljer varor till varandra tillämpas köplagen. Köplagens reklamationsregler är dispositiva – parterna kan alltså avtala om andra frister och villkor.

Skälig tid (32 § första stycket KöpL)

Köparen får inte åberopa att varan är felaktig om han eller hon inte lämnar säljaren meddelande om felet inom skälig tid efter det att köparen märkt eller borde ha märkt felet. Här finns, till skillnad från konsumentköplagen, ingen tvåmånadersregel. Bedömningen av skälig tid görs från fall till fall.

Vad som är skälig tid beror enligt doktrin på om köparen är näringsidkare eller privatperson och varans karaktär. En näringsidkare som köper färskvaror måste reklamera inom några dagar, medan en privatperson som köper en begagnad maskin kan ha längre tid på sig.

Tvåårig yttersta frist (32 § andra stycket KöpL)

Om köparen inte reklamerar inom två år från det att han eller hon tagit emot varan, förlorar köparen rätten att åberopa felet. Fristen är absolut och gäller oavsett om köparen hade möjlighet att upptäcka felet. Regeln är i praktiken en preskriptionsregel.

Undantag gäller om annat följer av en garanti eller liknande utfästelse. Har säljaren åtagit sig att svara för varan under tre år förlängs alltså fristen i motsvarande mån.

Undersökningsplikt (31 § KöpL)

Köparen är skyldig att undersöka varan efter avlämnandet så snart omständigheterna medger det, i enlighet med god affärssed (31 § KöpL). Det är denna undersökning som avgör när reklamationsfristen börjar löpa, eftersom fristen löper från det att köparen borde ha märkt felet. Vid privatköp ställs lägre krav på undersökningens omfattning – en ytlig granskning vid mottagandet räcker ofta.

Formkrav – måste reklamationen vara skriftlig?

Varken konsumentköplagen eller köplagen ställer upp något krav på att reklamationen ska vara skriftlig. En muntlig reklamation – exempelvis per telefon eller i butik – uppfyller lagens krav.

Trots det rekommenderas starkt att reklamationen görs skriftligen, eller att en muntlig reklamation bekräftas skriftligt. Skälet är bevismässigt: vid en eventuell tvist är det köparen som måste visa att reklamation skett och när den skedde. Ett e-postmeddelande, ett rekommenderat brev eller ett textmeddelande skapar spårbarhet.

I avtal mellan näringsidkare kan parterna avtala om att reklamation ska ske skriftligen. Sådana villkor är bindande enligt köplagens dispositivitet (3 § KöpL). I konsumentförhållanden kan säljaren däremot inte ställa ett sådant krav – reglerna i 5 kap. 2 § KKL är tvingande till konsumentens förmån.

Undantag från reklamationskravet

Både konsumentköplagen och köplagen innehåller undantag från reklamationsskyldigheten. Har säljaren agerat illojalt skyddas köparen trots försummad reklamation.

Grov vårdslöshet eller strid mot tro och heder

Enligt 5 kap. 2 § tredje stycket KKL och 33 § KöpL gäller reklamationsreglerna inte om säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. Det rör sig om en oacceptabel illojalitet från säljarens sida – exempelvis om säljaren medvetet döljt ett allvarligt fel.

I NJA 2017 s. 1195 (”Skogssällskapet”) uttalade HD att den tid köparen har på sig att reklamera när 33 § är tillämplig inte låter sig bestämmas generellt, utan beror på bland annat arten och graden av illojalitet, säljarens befogade intresse av att bli informerad samt köparens möjligheter att upptäcka felet.

Säljarens förhandlingar

Tar säljaren emot en för sent inkommen reklamation och inlåter sig på förhandlingar utan att förbehålla sig rätten att invända för sen reklamation, kan säljaren anses ha avstått från reklamationsinvändningen. I NJA 1993 s. 436 ansåg dock HD att säljaren inte förlorat rätten till invändning genom att i sak tillbakavisa och bemöta köparens anmärkningar – först när säljaren går in i realitetsförhandlingar (om exempelvis prisavdrag eller reparation) kan ett konkludent avstående anses föreligga.

Produktsäkerhetsfel (enbart KKL)

I konsumentköplagen gäller inte heller reklamationsreglerna om felet avser en vara som sålts i strid mot försäljningsförbud enligt produktsäkerhetslagen (4 kap. 10 § KKL).

Rättsföljd av försummad reklamation

Försummar köparen att reklamera i tid är konsekvensen entydig: köparen förlorar rätten att åberopa att varan är felaktig. Det innebär inte bara att köparen förlorar rätten att kräva avhjälpande, prisavdrag eller hävning – utan också att köparen inte kan använda felet som grund för en motfordran vid säljarens krav på betalning.

Rättsföljden är densamma i både konsumentköplagen och köplagen. Uttrycket ”Köparen får inte åberopa att varan är felaktig” (5 kap. 2 § KKL respektive 32 § KöpL) innebär att alla anspråk som baseras på felet bortfaller.